Att läsa mina utkast.


Ibland känns det som att gå in i ett brinnande hus. Man vet inte riktigt vad som faller över en,
vad som går att hämta, vad som är förstört och vad som går att rädda.
 
Där ligger ilskan, kärleken, vänskapen, livet, tårarna, glädjen jag aldrig visat er, men känt.
 
Jag älskar att skriva. Jag älskar det och har alltid gjort.
Att få ut varje liten känsla i små ord. Det är någonting i det.
Fast när jag tänker efter så hatar jag det lika mycket. 
Det bränner inombords när jag inte får fram vad jag vill, vilket är ofta.
Och 99 gånger av 100 så hamnar det i utkast, och då bränner det ännu mera.
 
 
Ibland så skriver jag saker jag inte ens vet varför jag skriver. 
Men att skriva är lite som att drömma. Det är läsaren som bestämmer vad det handlar om.
Och det är väl kanske det så är sådär hjärtligt med ord.
Vare sig det är i en låttext eller i ett publicerat blogginlägg.
Så är det du som tolkar.  
 
 
1 Shalleballebus:

skriven

Säger ju att du ska skriva,

Kommentera här: