gäsp

Sitter här och gäspar och gäspar och gäspar. Jag lovar, det känns som om min hjärna har syrebrist.
Ska försöka få klart några grejer på datorn, men jag kan inte se rakt. Ögonen far åt alla håll.
Har till och med, trots att jag nog knappt tror på sånt, googlat på nån youtubevideo, typ hypnos som ska göra en pigg. Eller ja ingen hypnos men nåt annat. Det funka inte, det hade snarare motsatt effekt.
 
Så nu är jag rätt körd.
 
Visste ni förresten att enligt experiment som gjordes av Nature Service så har
har människor med stor medkänsla lättare för att "smittas" av gäspningar.
 
Inte konstigt att jag gäspar så ofta..... heheh
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Återförenade.









I lördags åkte jag, olivia och Shalisa för att hämta hem våra älskade greker. Vi har varit från varandra i tre månader och dom senaste två åren har vi nog knappt varit ifrån varandra mera än några dagar. 

Att sitta i bilen och sjunga så högt man kan i kör till Queen, Håkan Hellström, Linda Bengtzing, och Sam Smith. Med vänner som dessa, det är magiskt. Det är våran grej och det kommer ingen ta ifrån oss. Jag hoppas med hela mitt hjärta att vi sitter i bilen, sådär tillsammans, påväg till öppningen av Amandas bröllop, Lisas bullfest, Shallas turné och Olivias möhippa. Och om jag dör före er, gode Gud jag hoppas det för jag skulle inte kunna leva en dag utan er, så hoppas jag att ni sitter där, 94 år gamla, i bilen till min begravning och att ni sjunger och dunkar Håkan, Queen och Thomas Stenström högre än någonsin.

Love you. 

Att läsa mina utkast.


Ibland känns det som att gå in i ett brinnande hus. Man vet inte riktigt vad som faller över en,
vad som går att hämta, vad som är förstört och vad som går att rädda.
 
Där ligger ilskan, kärleken, vänskapen, livet, tårarna, glädjen jag aldrig visat er, men känt.
 
Jag älskar att skriva. Jag älskar det och har alltid gjort.
Att få ut varje liten känsla i små ord. Det är någonting i det.
Fast när jag tänker efter så hatar jag det lika mycket. 
Det bränner inombords när jag inte får fram vad jag vill, vilket är ofta.
Och 99 gånger av 100 så hamnar det i utkast, och då bränner det ännu mera.
 
 
Ibland så skriver jag saker jag inte ens vet varför jag skriver. 
Men att skriva är lite som att drömma. Det är läsaren som bestämmer vad det handlar om.
Och det är väl kanske det så är sådär hjärtligt med ord.
Vare sig det är i en låttext eller i ett publicerat blogginlägg.
Så är det du som tolkar.