jag blir aldrig röd i ansiktet.








jag blir aldrig röd i ansiktet och det har jag aldrig blivit.
det var något jag var väldigt arg på när jag var liten.
för när andra barn hade idrott var de röda på kinderna efteråt.
det spelade ingen roll, om de knappt rörde på sig. de hade röda kinder och jag var så avundsjuk.
jag kunde springa runt som en idiot, springa tills lungorna ville sprängas, men jag hade precis samma färg på kinderna som förut. inte ens en liten nyans av röd fanns där.
så ibland efter idrottslektionerna stod jag och nöp mig i kinderna.
för jag ville också ha röda kinder.

jag vill fortfarande ha röda kinder. 
att träna röven av sig på gymmet, utan att det ens syns, litegrann? 
man blir lite ledsen, jag får nog gå tillbaka till gamla vanor, ja det är väl bara att börja nypa antar jag.



nu är jag 17 år i staden







hej hallå alla glada & bitterfittiga människor.
hälsa på herr kanin och mitt lilla ägg, äggie.
de här vännerna räddade hur som helst min dag häromdagen.
eller ja, egentligen var det nog mamma som gjorde det.

men hur som helst, jag tillhör de glada ska jag börja med att berätta.
jag har hunnit med mycket sen jag skrev här. gjort massa saker jag aldrig tidigare gjort förut.
en av de ca 100 sakerna var att fylla sjutton. inte helt ovärd ålder ändå,
nu kan jag sjunga med i veronica maggios låt utan att känna mig.. liten som en sextonåring?
sjutton känns helt OK faktiskt. känner mig fortfarande som tio, men det är en annan femma.

jag har fyllt år i 3 dagar nu. mätt chey. tårta på tårta, bokstavligen.
mina vänner är för fina, blivit både överraskad och våldgästad och fylld med massa saker.
ja lite för bra är dom nog faktiskt.

nu ska jag sjunga sådär högt så att grannarna och amanda vill begrava mig levande

hehehejdå