Jag och mina vinterskor är slitna såhär i mitten av april. Jag bär dom ändå, för att dom har bärt mig. 

Dom har gått runt på stadens gator och tyst protesterat hela vintern. Dom har nog svurit, dom har nog behagat. 

Men nu är vi slitna, bitna och förälskade i vårsol. Det vore inte rättvist att bara visa dem snö och slask.

 

Nu när de har sett hur vårsolen målar gnistrande pärlor på asfalten kan de nog få vila lite.

Nu har dom sett något vackert, kan de få vila lyckliga på min skohylla.

 

 

 

Jag är en vinnare.