Foton, små pappersbitar, minnen. Dom ligger på min sängkant, där du suttit.

Jag lägger mig mitt ibland dom, utspridda minnen. Och sen drömmer jag. 

 

Jag står och vinglar på kanten av ditt tålamod, igen. 

Balanserar på ömma tår och händerna i luften blir tunga.

och med en utsträckt tunga försökar jag rädda allt som faller.

Provocerande och retfullt dansar jag på linan som du satt upp i din trädgård.

Det var då jag visste att jag drömde, för du hade ingen trädgård och du har aldrig gillat mina lekar.

Sen står jag där med näsan tryckt mot ditt fönster

du står i köket, din frustration brister motvilligt ut i ett skratt.

och det var då jag visste att du fortfarande älskade mig, och att ditt förlåtande sinne, 

höll min hand även när envisa ben vinglade på ditt tålamod. 

 

Stå ut med mig.