tvåtusenELVA
okej, det har varit det i en vecka, but still.
2011 shit finns det ens?
tydligen och vi lever nu
kommer ihåg när man var 6 och 2011 var så hemskt långt fram (10 år)
och nu är vi liksom här
men
det finns fortfarande inget chip som man kan stoppa in i hjärnan så att man kan allt
det hade jag hoppats på,
minns jag blev så sur när Emil sa att han kunde allt
jag frågade ALLA frågor jag kunde komma på och han hade svar på varenda fråga
"hur många träd finns det på heeela jorden?"
"hur många godisar finns det på ica?"
"finns det aliengubbar?`"
"hur kan du veta ALLT?"
"varför finns det stjärnor?"
osv.
visserligen hade jag inget facit på frågorna jag ställde.
men jag blev så fruktansvärt arg på honom
han kunde väl inte veta precis allt?!
envis som han var & är gav han sig aldrig utan fortsatte hävda att han kunde allt
jag var ursinnig hur länge som helst
det här var ca 8 år sen, men jag vet att om jag skulle fråga honom samma fråga idag
så skulle han fortfarande säga att han visste allt
Jaja hursomhelst 2011..
Jag har inte gjort nåt löfte.
Jag ska bara fortsätta vara camilla
har jag tänkt
2010 var det ett år värt att minnas då?
det var speciellt
sommarn
minnena därifrån är liksom förvarade i någon drömbubbla
underbara sommar, spontana sommar, sköna sommar, roliga sommar,
folk utan vett i skallen. gjorde mig lyckliga
lyckligare än någonsin
m tack!
jag var ingen tv/soffmakaron. nono
jag åkte omkring, levde i nuet & var fri från den trista vardagen
låter klyschigt. men livet lekte faktiskt
happiiiii camillskiii
långt väldigt långt
men catchar upp lite med bloggen
peace